Besök i Kopli

Tillsammans med Mati Sinisaar och besökare från Norge gjorde jag (Lennart Ahlbäck) ett besök i Kopli, det område som barnen kom ifrån. Husen är ungefär 100 år gamla och byggdes som arbetarbostäder till en näraliggande fabrik. Vi besökte en familj som bor där. De hade längtat efter att bosätta sig på landet, men planerna hade gått i stöpet. Omständigheterna gjorde då att de mist sin lägenhet och med två barn tvingades att bosätta sig i ett av dessa hus där de kunde bo gratis. De bor i det hus som kanske är i bäst skick, något som i och för sig inte säger särskilt mycket.

Pojken fick en leksaksbil av oss, och efter en stund satte han igång. (När han hade vistats på barnhemmet i Peeteli en tid visade det sig att han nyktrade till och var som vilken treåring som helst! Han var alltså regelbundet full. Numer (våren 2003) är han och hans syster i en fosterfamilj i en annan del av Estland. Vad vi vet går allt bra för dem båda.)

Vi hade med oss en del kläder, en barnvagn och en del mat. Barnvagnen togs med därför att ett barn skulle födas i Kopli precis i dagarna, det visste Mati. Och mycket riktigt. Barnvagnen kom väl till pass.

När människor såg Matis bil parkera kom åtskilliga fram "från ingenstans" för att be om mat och kläder. Att de var tacksamma råder det inget tvivel om!

Detta hus är nu rivet. Där bodde människor bara kort tid före vårt besök.

Två norskor som var med- hon till höger heter Solveig Bergsland och har åtminstone två år arrangerat ett läger i Norge för Peeteli-barnen. 

Flera hus i bakgrunden har rivits under 2001 och 2002. Ännu fler skall rivas, men pengarna räcker inte. Området ligger alldeles underbart vid Finska viken. Tänk er, vilket område för fashionabla sommarstugor…

Brandskador syns på några av husen.

En av flickorna som en gång bodde här följde med. Här mötte hon sin hund.

Att riva husen är bra, för det är inte människovärdigt att bo på detta sätt. Här finns ännu gott om barn och vuxna som på olika sätt kommit i kläm. Det är samtidigt en dålig politik, för dessa människor får inte något nytt ställe att bo på. Det är med andra ord med dubbla känslor som man ser rivningarna. Samhällets ansvarstagande blir begränsat i och med att många är i landet” illegalt”. De har inte något estniskt medborgarskap, inte heller något uppehållstillstånd. Men de är många gånger hitflyttade under den sovjetiska tiden eller födda i området och befann sig 1991 vid det politiska skiftet plötsligt vara främlingar i Estland. Så situationen är komplicerad. 

Några bilder från 1998, när barnen bodde här.

Gå till startsida